Mitt största hinder

Upptäckte i helgen vad som är svårast för min del, där min sjukdom är som värst. Om ni känner igen är så är jag tacksam för hjälp/tips hur ni löser situationen.

Jag och min sambo hade gjort hemmagjord pizza i fredags och jag hade gjort en favorit till "fredagsmys" - Mörk chokladmousse.Vet inte om ni har handlat kockens pulver som man bara blandar med mjölk. Vi båda två gillar den skarpt, mörk och fyllig chokladsmak utan att bli det för söta.

Satte oss i soffan lite före åtta med varsin skål med mousse, hans skål var betydligt mer fylld än min. Jag ställer min på bordet för att göra en snabb grej först men han äter upp sin. När sedan jag tar min så har han nästan ätit upp sin och jag skojar lite och säger att nu ska jag börja äta min till "På spåret" som vi tänkt. Han svarar tillbaka något i stil med att "Ska du äta allt det nu?". Direkt så säger rösten åt mig att det är fel av mig att äta det, att det är alldeles för mycket, att jag borde skämmas som äter detta - både onyttigt och så mycket (vilket det inte var). Jag kunde bara inte äta upp det, jag kunde inte njuta av det utan kände bara skuld. Skuld för att jag åt något så onyttigt. Blev riktigt ledsen sen, ännu en kväll jag förstört... Min sambo blev såklart också ledsen, han hade ju inte alls tänkt det så. Han ska inte behöva vakta sina ord alltid för att jag ska kunna feltolka det!

Hur gör ni andra? Jag har fortfarande svårt om det är så att jag skulle äta "mer" än andra. Skulle någon säga att jag äter mycket eller att min portion är stor så skulle jag ha svårt att äta upp det. Varför ligger det sådan skam i att äta stora portioner?

Jaja.... Lite tankar från mig, tar gärna emot tips och hjälp. Läser ju era bloggar och ser att många av er har kommit över detta, hur mötte ni demonerna?
/Kramar