Lyssna på kroppen, ibland är den trött och orkar inte!

Var bestämt sedan i början av veckan, jag och sambon skulle ut på en lite längre cykelrunda. Hade tänkt oss runt två timmar, en runda på lite mer än 55km. Tog det lite lugnt i förmiddags, insåg att det blåste riktigt ordentligt. Bra träning tänkte vi nog båda... Mina ben var ömma och trötta! Jag var på massage igår och AJ, hade rejäla muskelknutor i vaderna och det tog att trycka ut dem. Så med detta utgångsläget, saftig vind och redan trötta/ömma ben gav vi oss ut. När motvinden var som värst insåg jag att jag inte skulle orka mer än 3 mil till... Benen var totalt färdiga, och jag också. Hade ingen energi kvar, orkade knappt trycka runt pedalerna och farten var inte så hög.... Stannade till för att prata om hur vi skulle cykla, eller jag blev på dåligt humör och sa att sambon själv kunde cykla långa rundan för jag orkade inte... samtidigt som jag svor åt mig själv för att jag inte orkar så mycket som jag vill! Vi cyklade iallafall vidare, efter en stund när kraften tog slut så blev det ett nytt stopp, grät och svor åt mig själv.. Tappade balansen och trillade med cykeln, skrapade såklart knäet! Satte mig i vägkanten och bara grät och var riktigt ledsen. TACK min sambo för du tröstade och peppade. Fast jag sa/bad att han skulle cykla vidare och ta den långa rundan, vill ju inte förstöra hans runda alltför mycket... Han stannade kvar och peppade/hjälpte mig hela vägen hem. Blev lite bättre efter ett tag igen. När motvinden släppte så kom orken tillbaka igen, men jag är helt färdig nu! Benen är totalt färdigpumpade...

Jag har riktigt svårt att lyssna på kroppen vid dessa tillfällen, VARFÖR? Känns som en riktigt dålig träningsrunda - låg hastighet och inte så lång som planerat... Fick ihopa lite mer än 4 mil, men jag är inte nöjd. Jag har svårt att lyssna på min kropp och erkänna att ibland orkar den inte hålla tempot som jag vill, ibland behöver även den vila!

Såg nog ut såhär i vägkanten när jag hade trillat och var helt slut!