Försökt att lyssna på kroppen!

Förra lördagens cykelrunda skrämde mig lite, att jag var så totalt slut i kroppen. Jag har tagit det lugnt i veckan som har varit, har tränat men inte pressat mig själv utan försökt att acceptera att den är trött och behöver vila. Igår så cyklade vi en tävling nere i Malmö, Velo Classic, vi cyklade den kortare rundan som är 77km. Var faktiskt orolig innan att jag skulle vara riktigt trött i kroppen och att den inte skulle orka. Cykeln krånglade lite i början men sedan gick det bra, visst det var tufft och jag kände av det i benen efteråt men jag kände att kroppen orkade! Min sambo var underbar, han pepprade mig och cyklade tillsammans med mig. Hade varit 20gånger tuffare utan honom! På kvällen var vi på bröllop, en av sambons kamrater som gifte sig. Insåg flera gånger under bröllopet hur mycket jag älskar C! Vad har jag gjort för att förtjäna en kille som han? Ibland undrar jag hur han orkar med allting som har med min ätstörning att göra. Hur mycket "skit" han får ta... Får ni också dåligt samvete för vad ni utsätter era nära och kära för (pga av ätstörningen)? 

Idag har vi i princip legat på soffan hela dagen, behövdes efter cyklingen och bröllopet igår! Men den var en rolig dag :)....

Försöker nu putta bort alla dumma söndagstankar...