Tankar efter gårdagens samtal och nya utmaningar

Hade samtal med min kontaktperson på öppen vården igår, A. Var ett riktigt bra samtal. Vi diskuterade vad som hänt sedan sist och hur jag har haft det och mått. Jag hade några "utmaningar" med mig till detta samtalet. Dels så skulle jag öka på mellanmålen de dagarna jag tränar på eftermiddagarna och det har jag lyckats med. De dagar jag har tränat har jag ätit en bägare med yoghurt också till mellanmålet (och ändå gick jag inte upp i vikt).

Min andra utmaning var att jag inte skulle vara så fokuserad på tider, distanser och liknande när jag tränar. Just nu så tävlar jag mycket mot mig själv och ska pressa mig till det yttersta när jag tränar. Vad gör det om jag springer 9,9 km eller 1 mil egentligen? Men det känns bättre att springa en mil, för då är det jämt. När jag exempelvis cyklar på gymmet bestämmer jag mig för att cykla i relativt lugnt tempo i 45 minuter. Sedan när jag har börjat så inser jag kanske att jag kommer att cykla 2,5 mil om jag ökar tempot lite. Efter ett tag så märker jag att jag nog kommer att hinna att cykla 3 mil om jag ökar tempot lite och cyklar i 50 minuter istället.... Så jag flyttar fram och försöker att klämma in lite mer och mer, ända till jag absolut måste sluta för att hinna med bussen hem. Denna utmaning har inte gått så bra med, jag kan ärligt talat säga att jag har fortfarande samma beteende kvar. Under gårdagens samtal diskuterade vi rätt så mycket detta. Har lite nya strategier för hur jag ska tänka när jag kommer i detta läge. Vi pratade om att lägga en handduk över panelen på motionsmaskinen och att springa utan klocka osv. Nu är utmaningen för min del bara att våga göra det, att inte stirra mig blind på siffrorna!

Självklart diskuterade vi också min kost och tankarna kring den. Hon säger (och jag tror på henne) att de flesta människor i samhället lever relativt sunt och äter nyttig och bra mat under vardagarna för att kunna unna sig själv lite extra under helgerna. Det är väldigt få personer som alltid kan äta vad de vill  (massa onyttigt) och inte gå upp i vikt, det löser de genom att exempelvis unna sig det på helgerna. Att äta så hela helgen känns inte aktuellt för mig nu men vi kom överens om att jag ska ha en dag i veckan då jag äter utan att tänka kalori, kompensation osv. En dag då jag kan äta utöver matschemat och ta en kaka för det är gott! Just nu kan jag äta glass en kväll men det är för att jag ska ut och springa på morgonen (före frukost) och då är det okej att äta glass. Om jag inte ska ut och springa är det inte (enligt den sjuka rösten).

Jag känner att hennes samtal hjälper mig massor, det kanske inte ger jättesteg i viktuppgången eller jätteförändringar i kosten eller träningen just nu. Men det väcker tankar och funderingar hos mig, detta känns iallafall som ett steg i rätt riktning :)

Oj, blev ett långt inlägg - hoppas att ni orkar att läsa. Hur känner ni där ute? Hur löser ni "vanliga" personer det med onyttigheter och ändå kan hålla vikten - är det vanlig mat på vardagarna och lyx/unna sig på helgen? Har ni också några god tips på en "vanlig" helgdag för er?

Kramar