Är rätt så trött på mig själv just nu! Jag känner att det är nog nu, orkar och vill inte tänka de sjuka tankarna hela tiden. Kan jag äta detta? Har jag ätit tillräkligt nu? Eller är det för lite/för mycket? Den personen äter mer än vad jag har gjort, då har jag iallafall inte ätit för mycket! Hur många kalorier har jag bränt på löpbandet? Om jag har tränat så kan jag äta glassen jag tänkt äta på kvällen osv. Tänk om jag hade kunnat slippa att planera och strukturera min matdag, det måste passa in i pusslet. Jag vet att det ända sättet har slippa alla dessa tankarna igen är att våga släppa och bli mer fri kring maten igen, var ju faktiskt det ett tag. Går jag tillbaka ett år i tiden så kunde jag äta "oplanerat", jag oroade mig inte om vi var bortbjudna hur det skulle passa in i mina mattider eller vad vi skulle bjudas på. Visst jag kunde få lite ångest efteråt om jag ätit onyttigt men det gick över och det förstörde inte nästa dag. Oftast var söndagarna lite jobbiga (måndag är ju vägningsdag) men jag oroade mig inte och mina tankar var inte så låsta som de är nu!
Nu är jag trött på hela skiten, känns mest som att man kämpar förgäves. Kan man bli "helt" frisk från sjukdomen eller kommer alltid rösten finnas kvar till viss del?
Just nu är det mest för mig att bita ihopa och kämpa vidare! Jag ska bli så frisk det bara går och den enda vägen till ett friskare liv är att kämpa!!!
Rösten kommer tillbaka - men när den gör det vet jag att det är tillfälligt och så gör jag tvärtemot bara för att vara obstinat! Har du läst Bulimibibeln? Den är jättebra, oavsett om man haft bulimi eller inte. Den har ett akut-kapitel också som man kan läsa när tankarna börjar komma. Kram till dig!
SvaraRaderaJag säger att man absolut kan bli helt frisk och fri från rösterna... när man blir frisk mentalt så försvinner rösterna, eller så lär man sig ignorera dem, skratta åt dem och se dem för vad de är....
SvaraRaderaDet gäller att hitta sin egen väg, inte vad som förväntas.. utan sin egen... det går!!
Kram