Vad är viktigt???

Idag är det måndag och jag ställde mig på vågen imorse. Var rätt så orolig igår på kvällen, fattar inte hur jag kan vara det när min katt har blivit skadad och opererad. Hur egoistisk är jag inte som bryr mig om jag väger några hekto mer eller mindre??? När jag får såna dumma tankar nu så känner jag mig som världens hemskaste människa. Jag ska vara glad att min katt lever och förhoppningsvis blir han bra. Jag hade stått rätt så stilla från förra måndagen, fast helgen blev konstig och jag har inte hunnit (eller orkat) träna så mycket. Jag hade gått ner något hekto men så att det kan klassas inom den vanliga pendlingen. Jag bryr mig just nu inte utan är bara så tacksam för att min katt lever.

En liten uppdatering där om ni är intresserade. Vi fick ju hämta hem honom i fredags från djursjukhuset. Var en riktigt jobbig eftermiddag/kväll. Både jag och min sambo led av att se honom ha det svårt och vara förvirrad. Det tog ett rätt så bra tag för honom att lista ut hur han skulle äta med tratten på sig. Första natten sov jag inte mycket. Min katt var lite orolig och det var jag också. Är nog bara rädd för att han ska ha ont eller lida! Just nu får han ju morfin men han har fått sista dosen i dag (nu på eftermiddagen) så jag hoppas att han inte har ont när effekten av det klingar av. Just nu så äter han och sover/vilar. Förstår att han behöver göra det, tar ju tid att återhämta sig! Är som sagt bara glad över att han lever!!!!

Inget annat är viktigt än att vi har våra nära och kära omkring oss och att de mår bra!

Ibland inser man vad som är viktigt i livet

Jag som i måndags oroade mig och var både arg och ledsen över att jag gått upp i vikt. Idag känns det skit samma! Ibland händer saker i livet som gör att man inser hur skört livet är!

Igår satt jag och åt frukost i lugn och ro, när min katt kommer instormande genom kattluckan. Han hade blivit påkörd och ena ögat var rejält skadad och han blödde rätt så mycket. Tog ett tag innan jag fick tag på honom och det blev akutkörning in till djursjukhuset. Fattar inte att jag hade sinnesnärvaro att vara så lugn och handla som jag gjorde. Han blev väl omhändertagen på djursjukhuset och kom snabbt in och fick smärtstillande. De trodde att han blivit påkörd, för skadorna såg ut så. Han blev opererad under dagen så jag och sambo satt hemma och väntade på samtalet från veterinären om hur det hade gått. Jag ringde min sambo direkt när jag kom tillbaka efter att ha lämnat han på djursjukhuset och han tog sig hemåt, bättre att oroa oss tillsammans. Idag har vi fått hämta hem honom :) Han är fortfarande hög på smärtstillande och ser inte vacker ut! Hans ena öga är bortopererat och det sitter ett drän i ögat. Han är också rakad i halva ansiktet så det syns extra tydligt. Min sambo lider mer än jag av att se honom. Jag såg honom igår när han var skadad och ögat hängde halvt utanför (förlåt ifall något tar illa upp av beskrivningen). Att se honom idag är en stor bonus, jag trodde inte att han skulle överleva igår. Jag inser att det kommer att ta ett tag för honom att tillfriskna men det är okej - han lever!

När något sånt här händer så inser jag hur skört livet är och hur tacksam jag är. Jag har det riktigt bra! Varför oroar jag mig för om jag väger ett kilo mer eller mindre. Tänk hur mycket jag har att vara tacksam över. Jag har en sambo som jag älskar, 2 katter även om den ena är skadad nu så lever både

Tack för allting! Jag har det riktigt bra!

Inte bryta ihopa!!!

Hjälp mig nu! De två sista veckorna har jag levt på rätt så samma vis, ändå går jag ner rätt så mycket ena veckan för att gå upp allting nästa vecka. Var ingen rolig start på morgonen. Jag tycker att jag har ätit bra och ordentligt under veckan, inte för mycket eller för lite osv... Har tränat i rimlig mängd och så. Ändå så lyckas jag gå upp nästan ett kilo i vikt!!! Fick en chock imorse, tur att min sambo inte var hemma för då hade han fått ta mycket skit. Det har lagt sig lite nu, men just nu känns det mest meningslöst. Min hjärna säger mig att jag bara kommer att fortsätta att gå upp i vikt, att jag bara kommer att bli fetare och fetare. Det är ju ingen ide att jag tränar eller äter nyttigt, har ju gjort det under veckan och ändå har jag gått upp massor i vikt! Jag kan ju lika bra skita i alltihop och bara gräva ner mig och dra något gammalt över mig. Är ju inte värt att tro att jag kan få vara smal!

Har så många dumma tankar i huvudet just nu, hatar alla tankarna och hatar mig själv! Hatar att jag låter de dumma tankarna ta över. Hatar att jag har ätit normalt under dagen och att jag förutom det tog en bit kaka (en rätt så stor bit) när mamma och jag var och fikade. Nu kommer jag ju bara bli ännu fetare... Vill inte ens tänka på vad jag kommer att väga nästa vecka. Är ju ingen ide att försöker ens för jag misslyckas ändå

Är så trött på mig själv och min situation just nu!!!
Är inte rättvist att jag ska gå upp i vikt!

Måndag och en ny vecka

Tänkte att börja med att utvärdera förra veckan, var faktiskt en rätt så jobbig vecka! Så länge jag kan hålla mig till mina rutiner och veta att jag äter rätt och tränar lagom så känns det ofta bra. Förra veckan var lite för många dagar då vi firade och hade fest, ångesten byggde upp sig under veckan och var hemsk i lördags! I onsdags på nationaldagen hade vi några vänner över så vi grillade gott (och åt efterrätt). Sedan i fredags var vi på studentfest. Var nog den dagen som var jobbigast! Jag hade själv studenten på arbetet och sedan tränade jag och åkte ner till studentkalaset. Jag och sambon gjorde ett stopp inom hans föräldrar för att fixa några saker. Jag var jättehungrig efter träningen och kände att jag inte kunde vänta 1-2 timmar på mat så jag tog ett knäcke och en frukt... Sedan åt jag lite mer än planerat på studentkalaset. Dagen efter, på morgonen, var extremt jobbig. Vi gav oss ut och sprang milen, men det gick långsamt. Jag fick inte upp någon fart och fick ont i magen efter ett tag - inte roligt. Milen tog 5 minuter längre tid än vad den brukar, kändes bara skit efteråt! Tog lång tid innan det dåliga humöret gav med sig....

På eftermiddagen/kvällen så kom massa vänner/kollegor över till oss för fest. Kändes svårt med maten på kvällen men det gick lite bättre än på fredagen. Vi hade en kanontrevlig kväll och det lindrade ångesten en del. Jag fick inte samma söndagsångest igår som jag brukar??? Kändes mer som att jag inte kan göra något utan nu får det bli vad det blir. Var skönt att kunna gå tillbaka till normala rutiner på söndagen. Idag vankas ännu ett studentkalas, men jag ska fixa det bättre idag än i fredags :)

En måndag = en ny vägningsdag. Jag fick en kommentar förra veckan från en läsare om att jag ska vara försiktig med att jag går ner något hekto varje vecka. Ska jag vara ärlig så gör det mig själv lite orolig, det är de där små grejorna som gör att jag lätt kan trigga igång sjukdomen igen. Jag var bergsäker på att jag skulle ha gått upp i vikt imorse, men istället hade jag gått ner lite till. Inte mycket (kan väl räknas in i det naturliga) men då borde jag lika lätt ha kunnat gått upp lite. Får hålla det i åtanke och tänka på att inte lyssna på fel röst. När det blir såna "stora" avsteg från de vanliga rutinerna och ordningen så tror jag att jag lätt lyssnar på fel röst och många bäckar små.

Jag är inte underviktig och jag ligger fortfarande rätt så mitt i mitt "okej"-intervall (som jag och min behandlare satte upp) men jag ska helt klart vara uppmärksam på trenden.

Oj, det blev ett långt inlägg och nu tror jag inte att ni orkar att läsa mer... Hoppas att ni får en bra vecka
Tusen kramar till er alla som läser och stöttar mig!

ångestfri - gick sådär

Det gick sådär att ha en ångestfri månad. Redan första kvällen slog klorna i mig. Vi hade ätit god hemmagjord pizza och jag åt lite mer än jag tänkt - blev sådär riktigt mätt. Direkt kändes det som jag ätit för mycket och ångesten kom! Jag blev en ragata hela kvällen, min stackars sambo fick ta mycket skit. Nästa morgon bestämde jag mig för att lägga det bakom mig och vi hade en bra lördag. Var iväg och veckohandlade och det tog tid! Har en intensiv vecka framför oss med många studenter och fester, så det blev en del shopping :)

Jag klarade mig hela veckan utan att väga mig och imorse när jag skulle ställa mig på vågen var det en nervös känsla! Hade gått bra under veckan, jag hade gått ner lite men inte mycket. Min behandlare säger att det är okej att pendla lite upp och ner och jag ligger fortfarande inom mitt "okej-intervall". Känns lite bättre nu att bara väga sig en gång i veckan, blir en liten friare känsla och jag vågar att äta på ett annat sätt.

Vädret må vara grått ute men just nu gör det inte så mycket. Känns rätt så okej och jag har det rätt så bra. Nu ska jag bara överleva denna veckan med allt jobb som är kvar innan eleverna tar studenten!
Kramar

1 juni och pizza

Har varit en bra vecka, har lyckats än så länge med mitt mål. Jag vägde mig i måndags och sedan har jag ställt undan vågen, den har inte varit framme under veckan. Nu kan jag ju lika gärna vänta till på måndag :) Har varit en lång vecka på arbetet. Fullt upp och jag vet inte hur många timmar jag lägger ner varje dag! Har nog arbetat närmare 60 timmar denna veckan så jag börjar att känna mig rätt så trött nu. Har lite (kanske 2 timmar) arbete kvar ikväll, men just nu känns det som jag kanske skjuter det till imorgon :) Tror inte att jag orkar så mycket mer ikväll....

Har varit och tränat idag, provade för första gången indoor walking! Var grymt roligt och jobbigt för den delen också. Helt klart att jag kommer att gå på det igen! Ikväll vankas hemmagjord pizza, känns lite jobbigt. Min sambo gör underbart god pizza, men jag tycker att den är jobbig att äta. Känns som att jag är onyttig nu och äter massa skräpmat. Men hemmagjord pizza är inte skräpmat och man måste väl kunna äta lite gott en fredag. Jag ska inte låta ångesten ta över utan äta min pizzabit och njuta av den.

Jag ska se detta som första dagen på den nya månaden och låta den bli en månad fri från massa ångesten och förbjud! Är ni med mig????

Hoppas att ni får en bra helg
Kramar