usch!

Jag måste ändå börja med att säga att jag är tacksam för alla goda råd och kommentarer, de hjälper mig massor. Ibland behöver man få höra det där självklara från andra, man vet det själv men det är ändå svårt att säga till sig själv.

Jag hade först tänkte att hoppa över träningen igår men när jag satt hemma och såg ut på det fina vädret så kunde jag inte låta bli att snöra på mig joggingskorna. Jag bestämde mig för att ta en lång runda men i behangligt tempo. Jag sprang/joggade utan klocka och har ingen aning om min tid men jag tog det i lagom långdistans tempo. Jag mätte rundan när jag kom hem och den var över en mil! Blev förvånad för jag trodde inte att den var så lång. Kände inte av det igår när jag joggade men idag har jag lite känningar i rumpan. Ska nog ta ett lugnt pass idag, eller så pausar jag idag och tränar imorgon. Får se vad jag känner för, ska försöka låta bli att träna för att förbränna kalorier. Igår så gav jag mig ut och sprang bara för att det var skönt i solen, ingen stress, tid eller så. Precis så som jag vill att träning ska vara!

Det kändes iallafall bra igår efteråt och jag åt en bra middag på kvällen. Under dagen hade jag varit hemma och fastnade lite i småätande, åt upp ett halvt paket digestivekex och det gav ångest. Men jag lät det inte gå ut över kvällsmaten. Lagade pastagratäng med skinka och broccoli :) Men när jag ställde mig på vågen imorse fick jag en chock. Det är inte rättvist att jag ska väga så mycket! Var på kalas i helgen, både lördag och söndag och åt då lite tårta och så men det är väl inte meningen att jag ska gå upp närmare 1,5kg av det! Just nu väger jag mer än vad jag och min behandlare har sagt som okej-intervall. Jag är ju inte överviktig eller så utan jag har fortfarande ett relativt lågt BMI men jag väger ändå över mitt "okej"-viktintervall. Känns tungt just nu. Vet att jag snart måste gå och äta lunch men det tar emot. Känner hur jag bara blir tjockare och tjockare. Kommer aldrig att komma ner till intervallet igen....

Hemskt, hatar denna sjukdomen!!!!