söndag 4 september 2011

Var ärlig igår och idag är jag nervös!

Jag har träffat en kille som jag har gått ut med några gånger, alltid roligt att träffa någon ny och lära känna någon. Igår var vi hemma hos honom och han bjöd på mat och vi satt och pratade länge. Jag har tänkt att det kanske är tid för mig att vara ärlig och berätta att jag har varit eller fortfarande är sjuk i en ätstörning. Han har vetat om att jag är sjukskriven och arbetstränar nu. Men orsaken bakom har jag väl mer förklarat som stress och att jag gick in i väggen. Igår var jag iallafall ärlig och berättade att jag har en ätstörning och min väg till ett friskare liv. Själv så öppnade han sig också och berättade saker om sig själv. Var en kanonbra kväll och just nu är jag glad att jag berättade, han tog det jättebra. Jag har väl varit rädd innan att han skulle tycka det var jobbigt att träffa någon som har en ätstörning. Undrar mycket hur ni andra gör när ni träffar någon ny i ert liv, vän eller så. Berättar ni direkt eller tar det lång tid? Han sa iallafall att vad jag väger inte är det viktigaste och det gör väl inget om jag väger mer än vad jag gör idag. Kändes skönt att veta att han kan tycker att det är okej att jag går upp några kilo till, det är ju målet.
Idag ärjag nervös, tänk om jag bara har rasat upp i vikt. Denna veckan har jag unnat mig saker varje dag extra, utöver det jag måste äta. I torsdags var det en muffins, i fredags en fruktkakabit och igår en risifrutti. Jag provade den nya med smoothie, men den var ingen större hit tyckte jag, vad tycker ni som har provat den? Idag blev det ett digestivekex som extra efter lunchen. Jag är iallafall rädd och nervös inför morgondagens vägning, vill så gärna att det ska gå bra. Jag vill göra min kontaktperson stolt på torsdag och lyckas bra. Jag bara hatar all ångesten som kommer med på köpet. Ibland om dagarna får jag bara sån ångestattack och jag vill bara kompensera, försöker alltid tänka på mitt mål och för varje dag tycker jag att det går lite lättare. Jag vill ju bli frisk och få tillbaka ett rikt socialt liv!
Nu ska jag snart laga middag, tror att det blir morotsoppa och macka med ost ikväll :) Kramar

3 kommentarer:

  1. Åh, det är så härligt att träffa någon, den där konstant pirriga känslan i magen. Kommer ihåg hur det var när jag träffade maken. <3

    Njut och ta vara på den nya bekantskapen och jag förstår det känns skönt att han vet.

    Kram kram och ha en bra vecka!

    SvaraRadera
  2. Vad bra att du berättade om din ätstörning för honom! =)

    SvaraRadera
  3. åå vad glad jag är för din skull och det måste vart så skönt att han tog det så bra :) hur träffades ni?:)

    SvaraRadera