I början av veckan kändes allt toppen, det gick jättebra hemma förra helgen. Jag tog bra ansvar och la till saker utöver det jag hade planerat, tog ett digestivekex på kvällen och så. Var så skönt att slippa näringsdrycken, att vara helt utan dem. Jag trodde att det skulle bli tufft att gå upp i vikt utan näringsdrycker, alla säger att det är jättesvårt och att många går även ner i vikt lite när de slutar med näringsdryckerna. Fick därför en chock när jag ställde mig på vågen i tisdags och hade gått upp 1,2kg. Jag hade gått upp så mycket av bara äta vanlig mat, kvällsmackorna är det som ska hjälpa en att gå upp det sista i vikt. Jag lyckas att gå upp massor av dem, för att gå upp 1,2kg behöver du sätta i dig cirka 8000 kalorier mer än du förbrukar - det är inte så mycket i kvällsmackorna. Tänker direkt att min kropp måste vara jättekonstig och att jag aldrig kommer att kunna äta normalt utan att öka i vikt. Är nog inte så rädd för själva siffran utan det att jag aldrig kommer att kunna äta normalt utan att gå upp i vikt, är rädd att viktuppgången aldrig kommer att avstanna. Utan att jag bara kommer att fortsätta gå upp i vikt och väga mer och mer.
Vet att det inte är troligt och målvikten som de har satt är på BMI 20,0 och normalvikt ligger mellan 20-25 i BMI. Jag menar hur troligt är det att min trivselvikt ligger på 20,0???? Inte speciellt då jag också vet att jag har lätt att få lite kurvor och former.
Är nog mest bara rädd och det har påverkat helgen hitintills, har tagit lite mindre och valt lite magrare rätter. Har valt rätter som jag vet har lågt kaloriinnehåll och hittat på ursäkter för att välja smalare alternativ. Är samtidigt rädd att jag ändå kommer att gå upp massor i vikt men jag är också rädd för att jag håller på att falla in i gamla mönster! För att förhindra det och gå utanför ramarna var jag och åt frukost på Espresso house imorse. Var riktigt gott med scones och jag tog även marmelad på mackorna. Kändes lite tufft men det var gott. Är nog rädd för att om jag tycker det är gott kommer jag kanske att börja överäta och bli jättetjock... Så idiotiska tankar...
Har också lätt börjat känna av att jag vill träna massor, inte för att det är skoj utan för att förbränna - måste vara stark och inte ge vika för träningslusten! Har gått bra idag, gick ut och gick en kortare runda när det var som värst!
Skulle bara behöva att det tar det lugnt en vecka, vet ju att det kan variera mycket och jag kanske hade samlat på mig vatten eller något liknande innan förra vägningen men det kändes inte roligt. Hoppas att jag kan ta nya tag imorgon och komma igen med nya krafter - jag vill ju bli frisk och då måste jag kämpa!!!
Inspireras av er alla när jag läser hur ni kämpar
Tusen kramar
Svårt att hitta en balans när man varken vill vara extrem åt det ena eller andra hållet. Kämpa på så kommer du dit. Tänker på dig ofta.
SvaraRaderaKram
Du fina. Inte backa nu, när du kommit så här långt. Fortsätt som du ska, utan att fuska. Jag vet verkligen att det är så svårt, och att man inte klarar att lita på behandlarna och på att vikten kommer stanna. Jag vet. Men du vill väl inte tillbaka? Du har kämpat så otroligt mycket, släng inte bort det.
SvaraRaderaOch du, vikten hoppar lite upp och ner för alla. Försök att ta det lugnt, och se hur det ser ut nästa vecka. Det brukar jämna ut sig. Det räcker om du har druckit lite mer för att det ska se ut som en viktuppgång. Försök fokusera på det du ska göra, och framför allt på hur du mår. Det är väl det som är grejen ändå, att du vill må bättre?
Kom igen nu! Jag vet att du kan och vågar!