Hej alla igen och god morgon ska jag kanske säga. Just nu sitter jag i min egen lägenhet och skriver. Har varit hemma över hela helgen och nu har jag "bara" frukosten och en näringsdryck kvar innan jag beger mig ner till avdelningen igen. Känns sisådär. Är rädd och orolig åt båda hålen, dels att jag inte har skött mig i helgen. Jag har lite på känn att jag ibland har tagit lite för lite mat men samtidigt är jag jätteorolig över att jag har gått upp massor. Förra veckan gick sådär, +0,3kg. Ska väl vara glad över det lilla men jag har ätit liknande denna veckan och rört mig så otroligt mycket mer. I måndags var vi och red på islandshästar och i torsdags så fick vi spela badminton och styrketräna. Jag hoppas ju att jag går upp mellan 0,3-1,0kg, det borde gå. Jag har inte fuskat under veckan eller helgen och jag har druckit alla mina näringsdrycker. Det är bara så konstigt att man inte alls vet vilket resultat det kommer att ge.
Annars är jag inne i en tuff fas just nu, jag känner mig pissig hela jag och vill inte mer. I helgen nu när jag var hemma rensade jag ut lite kläder. Det är då jag märker hur mycket jag egentligen har gått upp, vet ju att jag måste och att jag har en bit kvar än. Kruxet är väl mest att jag inte vill gå upp mer om jag själv får välja samtidigt som jag vill det, jag vill komma tillbaka till ett socialt liv där maten och träningen inte styr min vardag. Nu ska jag äta frukost, yoghurt, 1 glas juice och 2 mackor med ost :)
Kramar på er allihopa!!!!
Men hörredu. Du är biologilärare och du har såå länge skrivit om hur du blir ledsen för viktnedgångar etc. Jag vet precis hur sjukdomen fungerar, visst vet jag det. Samtidigt vet jag också att det går att bli frisk om man bestämmer sig. Du vet precis hur kroppen fungerar och vad den vill - du vet att man inte kan vara tjock som normalviktig och du vet även VARFÖR man inte kan leva som underviktig. Försök att se på dig själv utifrån en annans perspektiv, låtsas att du är någon annan. Inte hade du bett den personen att sluta öka i vikt? Inte hade du sagt till den personen att läkarnas rekommendationer nog inte riktigt stämmer och att det är okej att minska lite?
SvaraRaderaSTOR KRAM - du kommer att fixa det här, men då måste du också bestämma dig på riktigt.
Du fixar detta!
SvaraRaderajag har tänkt jättemycket på dig och undrat hur det går! bra att du är kvar o att du kämpar.
SvaraRaderadet ÄR tufft, där du befinner dig nu. det är som en gräns som man måste orka ta sig igenom. du fixar det! men kanske måste du ta beslutet en gång till. att verkligen vara beredd att göra allt för att bli frisk. det är så lätt att lura sig själv, det är ju en del av sjukdomen.
kram!
Jag förstår att det är tufft emellanåt men kämpa på vännen! :D
SvaraRaderaÅå vad du är duktig som kämpar så, hoppas verkligen vikten har ökat till denna gången. DU är så duktig och du kommer fixa det här. Kämpa på i massor!
SvaraRaderaHur kändes de när du var inlagd? hur många nd tar du nu?
Kramar
Vad roligt att höra det går så bra för dig. Du verkar vara så jäkla stark! Du kan fixa detta! Du kommer bli frisk, för du har kommit så långt på vägen och du vill!
SvaraRadera...ang. kläderna...vet att det är svårt, men försök släng dem eller ge bort dem utan att prova dem först. Säkerligen vet du redan att de ändå är för små, och det är väl bra att de är för små? För du ska ju upp i vikt? Vet själv hur mycket ångest det ger när man provar gamla kläder....uschh, säger jag bara. Man vill bli frisk, men man vill samtidigt passa i de gamla kläderna....En ekvation som inte går ihop hur gärna man än önskar...
Kramar till dig!