Veckan började med att jag kom dit och fick träffa överläkaren, efter samtalet så fick jag packa upp och installera mig. Kändes otryggt att inte veta vad man får att äta. Till lunch första dagen fick jag böngryta med råris och vitkålssallad. Varje dag så serveras en efterrätt efter lunchen. Till böngrytan var det äpple. Mellanmålet sedan på eftermiddagen var ett delikatessknäcke med ost och en clementin. På kvällen var den bönrisotto med vitkålssallad, 1 knäckemacka med ost och 1 glas mjölk. På kvällen första dagen åt jag även en macka med ost. Första dagen var sedan över (matmässigt) och jag tyckte att den hade gått bra - maten jag fick första dagen var trygg mat för mig och gick relativt lätt att äta.
Andra dagarna gick i samma tempo. Dock så serverades det potatisgratäng till lunchen och sedan ett vanligt vitt brödmacka med ost till mellanmål, var faktiskt lite tufft att äta. Kändes så onyttigt och onödigt att äta det. Jag hade ju lika bra kunnat äta knäckebröd och vanlig kokt potatis (sa Äs iallafall). Men jag åt upp allting och var stolt över mig själv efteråt! Sedan gick dagarna och vissa maträtter var tuffare än andra men jag åt alltid upp allting och utmanande mig själv.
Första riktigt tuffa utmaningen var lördagens efterrätt, päron med kolasås! Kolasåsen tog emot men jag lyckades att äta upp allting. Sedan kom mellanmålet - chessecake... Först då upplevde jag hur djupt det sitter inom mig - jag bröt ihop totalt. Kändes som jag inte hade kontroll över maten längre - visste inte vad kakan innehöll osv....
Den upplevelsen skakade om mig rejält - tidigare har jag väl sagt till mig själv jag skulle inte ha något problem att äta tårta och så, det är bara så att jag inte vill det helt plötsligt upplevde jag att så var det inte. Kanske är det värt att lägga in sig själv för att få hjälp, att vända trenden. Jag tror inte att jag skulle kunna utmana mig så hemma själv. Jag ska tillbaka dit nästa torsdag och då får jag se hur mina egna tankar har gått
Så enkelt kan man säga att det var en extremt tuff vecka, men otroligt lärorikt. Ska berätta mer när veckan har landat lite hos mig.
De andra tjejerna som bodde där (var där för behandlig) var alla jättetrevliga, men samtidigt var det tufft att aldrig vara själv och hela tiden rätta sig efter avdelningens regler och så. Det är väl det som pekar emot att jag inte vill läggas in, att inte själv få lov att styra sitt liv och att man i princip aldrig är själv.
Första morgonen jag var där så blev jag invägd, eftersom det var före frukost och inte samma våg som najaden kan jag inte jämföra vikterna med varandra... Sedan sista morgon blev jag vägd igen, hade ju en tanke och känsla att jag gått upp massor. Maten på avdelningen är anpassad till att man ska hålla vikten och några uträknad med allting nere i köket där de lagar maten... Så hade jag ju ätit efterrätter, kakor mm... Ändå hade jag lyckats med att gå ner i vikt (0,8kg). Det är ju jättemycket på en vecka. Fattar inte hur min kropp är funtad... Jag skulle ju hålla vikten under veckan iallafall - det är ju uträknat så av näringsexperter. Känns så trist när jag såg resultatet. Så nu efter jag har kommit hem har jag "proppat" i mig mat så jag har lyckats iallafall gå upp det jag har tappat till imorgon. Imorgon ska jag nämligen till najaden igen. Håll tummarna för mig!
Många tankar som sagt... Kommer en bättre förklaring om någon dag
Var riktigt skoj att komma tillbaka och sitta och läsa era bloggar igen!
Kramar
Härligt att ha dig tillbaka, förstår att det har varit en jobbig vecka för dig, men jag hoppas ändå att du känner att du har gjort framsteg. En inläggning kan vara värt det jobbiga, för att få bukt med alla tankar m.m.
SvaraRaderaPuss<3
Väldigt bra gjort av dig att klara hela veckan trots att det måste ha varit väldigt tufft! Så jobbigt att du trots detta gick ner i vikt. Det borde ju knappast gå tycker man med tanke på deras koll och uträkningar... Men jag tror på dig iaf och vet att du kommer klara resan! Ska bli spännande att se hur resultatet är på najadens våg imorgon.
SvaraRaderaDet låter oerhört jobbigt även om det är lite svårt för mig att sätta mig in i din situation men jag kan tänka mig i alla fall.. Måste tillägga också att jag tycker att du är riktigt stark och du kommer fixa det här! No doubts!
SvaraRaderaFörstår att det är många tankar nu efter veckan i behandling. Jag har själv varit inlagd i slutenvård och det var väldigt dubbelt, precis som du skriver om. Skönt och bra med det stödet, samtidigt jobbigt med alla regler och att alltid ha folk omkring sig. Men om det är bra personal och vettigt upplägg så är det värt det. Känner också igen det där när man verkligen inser att man har problem...när man blir "tvingad" till olika utmaningar så blir det så tydligt.
SvaraRaderaHoppas du får ordning på dina tankar och kommer fram till något som känns bra!
Va bra att du fått utmana sig själv & sett att du kan äta mer "onyttiga" saker än du tror utan att "något händer" liksom.. men samtidigt insåg du ju också att det satt djupare inom dig än du trodde, när du skulle äta cheesecaken som du inte hade kontroll över innehållsmässigt. Det tror jag var vädligt nyttigt för dig! Hopaps du har gått upp nu, för det var ju väldigt konstigt att du gick ner där :O Fortsatt lycka till, i alla fall!! Håll oss uppdaterade :D Kram!
SvaraRadera