Igår var jag på samtal med E-K och vi har ju haft en paus nu på några veckor. Tid som jag har till att tänka på vad jag vill och vad jag är villig att arbeta för. Är bara jag som kan göra jobbet! Berättade hur trött jag var och att jag inte visste hur jag skulle gå vidare. Visst jag kan sätta upp "utmaningar" för mig och genomföra dem, men hur gör jag det och inte kompenserar på annat sätt (omedvetet eller medvetet). Hur gör jag för att släppa på kontrollen kring maten? Jag gör lunchlådor till mig, jag lagar oftast all mat hemma och det är jag som planerar veckomatsedeln... Försökt få med sambon, men det är fortfarande jag som har kontrollen.
En sak att prova (som jag vet kommer att bli tufft) är att äta i skolmatsalen varje dag. Äta den mat som serveras och självklart äta normala portioner. Skolmaten är kanske ingen favorit hos mig och så har jag som argument att det är dyrare att äta där än att ta med sig matlåda hemifrån. Men om jag tänker på vad jag kommer att vinna på att börja äta maten där så är det rätt så billigt. Jag har ingen kontroll om vad som finns i maten och det är rätter som jag vanligtvis inte äter hemma. Ätit där både igår och idag (och jag har ätit vanliga portioner). Igår serverades spagetti och köttfärssås, vi pratar vanlig spagetti och inte fullkorn. Idag var det fiskgratäng med potatis och imorgon och på fredag får jag helt enkelt se vad det blir :). Hur ska jag nu göra för att inte kompensera hemma resterande måltider då? Igår skrev jag en veckolista där jag försökte variera och verkligen inte bara ta säkra rätter..... Tror nog att detta kan bli en bra "utmaning" för mig på många vis, dels så utsätter jag mig för en ny miljö och nya människor att äta lunch med varje dag. Detta är tufft för mig, att inte veta vem jag ska äta lunch med eller vad - jag går utanför min trygga zon. Just nu hoppas jag att jag inte tagit på mig en för stor utmaning, men jag kan inte gå och harva mer utan det är dags att börja arbeta! Dags att börja arbeta för att bli frisk!
Idag hade jag samtal med psykologen, K. Jag är nog mer förvirrad när jag går därifrån än vad jag är när jag går dit. Ofta ställer hon frågor som jag har svårt att besvara. Jag har undertryckt min kropps känslor och behov så många år att jag har svårt att lyssna på min kropp och mitt hjärta. Ännu en sak att träna på....
Så vad tycker ni om min utmaning - att äta i skolmatsalen nu ett tag framöver. Tror ni att jag klarar det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar