Oj, vad det har hänt saker här!

Vet inte ens var jag ska börja, har hänt en hel del i mitt liv nu sedan jag skrev sist.... Samma dag jag skrev (5/6) så var det bestämt att jag skulle hämta min brorson, F. Så på tåget och mötte upp honom, sedan var det biodags. Vi såg på Rio 2, riktigt rolig och bra film - vi både gillade den. Sedan hämtade sambon upp oss och vi körde hem till oss.  Vi bestämde oss i bilen på vägen hem att köpa med oss mat, killarna i bilen röstade på pizza. Jag bestämde mig för att ta mig själv i kragen och faktiskt äta en köpepizza! Valde en vegetarisk och åt lite mer än hälften.... Vet inte om det var mitt jävla anamma eller min brorsons inverkan, vill inte påverka honom med mina konstiga matvanor. Ni som själva har barn eller umgås kring barn vet ju hur snabba de är på att plocka upp sådan så det blev varsin glass på kvällen också. Dagen efter bestämde F att vi skulle baka, så vi satte igång med chokladmuffins och havrekakor. Jag kan ju inte stå där och säga att jag provsmakar inte eller att jag inte vill ha - jag vill ha ett avslappnat och naturligt förhållande till mat och då måste jag också bara våga ibland!Så helgen med min brorson F blev en helg i friskhetens tecken, jag vågade massor och nu kan jag säga att jag är lite stolt över mig själv den helgen!

Så vad har hänt mer??? Läkaren på gynekologen ringde samma dag jag var på väg för att hämta min brorson. Mina provsvar såg bra ut men fortfarande ingen menstruation så hon ville att jag skulle börja att ta ett gulehormon för att se om det kunde starta en blödning. Började att ta tabletterna på torsdag kvällen (den 5/6) så igår på morgonen (söndagen) tog jag sista tabletten. Nu hoppas jag bara att det kommer igång i dagarna. Mindre roligt är dock att det har gett mig rejält magont! Redan på söndagen började det knipa i maten och jag har känt mig rätt så orkelös.... I lördags skulle vi iväg och springa en motionstävling, en enkel och platt bana - såg lovande ut för personbästa men jag åkte därifrån besviken och mådde rejält dåligt. Redan på uppvärmningen så var kroppen seg och trött (fast jag vilat flera dagar) och benen hade ingen kraft i sig. När startskottet sedan gick så var det tungt från början och bara efter någon kilometer fick jag håll (vilket jag aldrig brukar få) och sedan kom magontet. Det gick bara inte att trycka på och springa snabbare, orken fanns inte där och jag fick direkt ont i magen. Var längesedan jag sprang en mil på ett sån dålig tid - grymt besviken! Den kvällen hade jag så grymt ont i magen och även hela söndags förmiddagen.... Vet att en tid på en tävling inte är allt, men jag har fortfarande svårt att släppa besvikelsen på mig själv - kände mig rätt så värdelös, oduglig och sämst hemma sedan!

En biverkning av tabletterna jag har tagit är att de kan ge viktuppgång, och de har det nog gjort. Känt det lite på mig att jag har gått upp i vikt och nu vet jag inte om det beror på medicinen eller att jag helt enkelt har ätit för mycket. Men imorse när jag ställde mig på vägen så... +1,4kg. Rätt så mycket för två veckor... Visst det kan kanske vara så att mensen ska snart komma igång och jag väger mer pga av det.... Just nu intalar jag mig själv det, så att jag inte blir restriktiv och börjar att dra in. Jag vill leva så som jag gjort under dessa två veckor, dessa två veckor har ändå varit rätt så  "fria"...

Så mycket har hänt och mycket lär det hända. Nu hoppas jag bara på att mensen kommer igång :)

Vad har hänt i era liv?
/
Kramar