årsresume del 3

Augusti
Börjar månaden med att väga mig (måndag ju), Oj, väger under mitt ok-intervall. Inte mycket men ändå. Sambon är anmäld till Malmö halvmaraton men skadar ljumsken och kan inte springa vilket gör att jag tar över hans startplats. Känner att jag är bra tränad och ökar sträckorna nu inför halvmaran. Går kanonbra att springa halvmaran nere i Malmö och jag är helt klart nöjd med min tid :). Har mycket funderingar om jag tränar för mycket och jag kämpar för att komma upp till mitt ok-intervall. Men till mängden jag tränar så har jag ändå svårt att få i mig tillräkligt med energi eftersom jag tappar lite i vikt. Börjar att fundera på att ta kontakt med öppenvården igen, känns som att jag har fallit tillbaka.

September
Förutom Malmö halvmara så genomför jag och sambon också Malmö klassikern, det innebär att springa Malmö milen, simma malmö simmet och cykla Malmö Velo Classic. Cykelloppet gick nu i september. Detta är något av de tuffaste jag har gjort, 77km med rejäl motvind halva sträckan. Cyklade in på 3 timmar och 45 minuter. Märker att jag har fortfarande svårt att öka portionerna, går upp i vikt en av veckorna vilket ger enorm ångest för då tycker jag att jag går upp för mycket i vikt. Tränar rätt så mycket men börjar känna av det i kroppen. Funderar mycket på träningsminskning, men har svårt att genomföra det. Vill ju träna - dels för det är roligt och dels för att då är det lättare att unna sig onyttigheter!

Oktober
Har mycket på jobbet och det känner jag av! Är trött och känner mig inte duktig på arbetet längre. Gör att jag gärna tränar lite mer, släpper ut frustrationen från arbetet då. Har många tankar om varför det inte går bra för mig, varför lyckas jag inte gå upp i vikt? Ljuger nog en del för mig själv, vill inte inse att jag måste öka mina portioner och börja träna mindre. Tränar i snitt 4-5 pass i veckan. Jag och sambon planerar för en resa på höstlovet, ger mig sjukt mycket ångest - kommer ju att gå upp massor i vikt om jag inte får träna. Sambon och jag har långa samtal och han säger att han börjar att oroa sig för mig. Att jag är värre nu än vad jag har varit tidigare. Har enormt svårt att unna mig onyttigheter och känner ångest och dålig självkaraktär varje gång jag gör det.

November
Jag och min sambo börjar månaden med att resa iväg - en resa till Wien. Hade det faktiskt underbart och jag löste det bra med maten. Hade svårt för vissa saker och just nu önskar jag att jag provat en god apfelstrudel. Den jag provade var inte god!!! Drabbas av rejäla förkylningar under månaden och kan inte träna. Ni kan ju själva inse att det ger enorm ångest. Är bortbjudna en del och jag oroar mig mycket för maten innan, vad ska jag äta? Ska jag ta en bit kaka eller efterrätt? Tänk om jag inte ska träna imorgon? osv... Är på läkarbesök och det bestäms att jag ska återuppta behandlingen. Börjar gå tillbaka till min samtalsperson, A på öppenvården. Känner att det behövs just nu. I slutet av månaden går jag och sambon på julbord - tala om att det ger mig ångest inför julen.... Börjar redan nu oroa mig för hur mycket jag ska gå upp under julveckan. Börjar faktiskt att vända viktkurvan lite igen, går upp lite vikt och det känns bra (iallafall ett litet tag). 

December
Månaden jag har fruktat för - alla julbord. Hur mycket kommer jag inte att öka i vikt? Drar nog in lite på maten/portionerna under veckorna inför jul. Allting för att förbereda mig sjuka sida för julen. Fortsätter med mina samtal hos A och vi kommer fram till gemensamma riktlinjer. Hittar saker där jag tycker det är ok att börja öka portionerna på. Vi diskuterar mycket om mina framtidsdrömmar. Sambon och  jag vill ju skaffa barn någon gång i framtiden, vi blir ju inte yngre... Just nu kan inte min kropp bära ett barn. Jag har fortfarande inte fått tillbaka mensen och det oroar mig enormt mycket! Försöker att fokusera på det när jag tränar. Ett mål är att inte pressa mig själv till yttersta gränsen när jag tränar, att inte bli så sifferinriktad. Julen går bra ena dagen, vi firar lillejulafton hemma hos mina föräldrar och med min bror och hans familj. Upptäckte på morgonen att jag gått ner i vikt - Nu jävlar. Det leder till att när det blir frosseri (från andra) hos julfirande hos min sambos släkt så får jag världens avsmak och äckelkänslor. Fixar inte att äta något onyttighet alls under julafton. Har enormt mycket att göra på jobbet (och hemma). Önskar att man kunde haft mer tid, hur ska man hinna med allting???Går inte upp i vikt under julen som jag är så rädd för. Istället står vikten stilla. Önskar att jag hade haft mer kraft att orka kämpa för att bli frisk, men jag är så trött på sjukdomen nu!