Var ett brysk uppvaknande man fick när klockan ringde imorse, tänk igår vaknade jag med killen brevid mig och hade det mysigt med god frukost tillsammans innan han var tvungen att bege sig till jobbet (och jag också för den delen). Idag fick jag skynda ut i blåsten och cykla ner till stan för att möta min kontaktperson på öppenvården. Sista gången nu jag var hos henne, hon ska in och opereras så jag ska gå till en annan, hoppas att jag kommer att trivas hos den nya. Jag gillar hon jag har gått till så otroligt mycket!
Det hade iallafall gått bra imorse, jag tyckte inte att det var så farlig viktuppgång och jag är faktiskt lite glad över att jag har äntligen gått upp lite i vikt. För att besvara frågan jag fick så har vi som mål BMI 20,0 och nu har jag ett BMI på 19,6 så jag har inte så lång väg kvar. Min kontaktperson menar att det är viktigt att jag går upp det sista men att det får lov att gå i ett långsamt tempo. Totalt har jag gått upp ett kilo sedan jag började gå hos henne i augusti, så vi har ett långsamt tempo. Viktiga menar hon är att det går åt rätt håll och att jag vågar att utmana mig själv och "leva livet". Killen som jag träffar nu är riktigt bra för mig och jag vågar mer och mer. I onsdags firade vi lite att det var två månader sedan vi träffades för första gången. Jag valde en maträtt som jag ville äta utan att bry mig om vad det var i den och jag drack även ett glas vin till maten. Tidigare har jag haft jättesvårt för att dricka vin till maten för det har känts förbjudet, går ju lika bra att dricka vatten har sjukdomen resonerat. Men ibland är det okej att dricka ett glas vin och njuta av det :)
Nu ska jag ner och tillbringa helgen med killen :) Längtar massor efter honom nu!
Kramar till er alla och hoppas att ni får en bra helg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar