Glad midsommar och uppdatering :)

Glad midsommar vill jag börja med att önska alla! Själv har jag haft en riktigt bra midsommarafton. Började med att vi var och tittade på midsommarfirande och dansade kring midsommarstången, hör lite till. Sedan har det varit sill och potatis, mumsigt gott!



Har hänt mycket hos mig på sista tiden, hade velat att uppdatera er mer men jag har inte hunnit riktigt. Jag hade prova på vecka förra veckan och allting gick bra, jag ska inte sticka under stolen med att det var svårt vissa dagar men jag valde att gå emot sjukdomen. Var en sån skön känsla när jag såg att allting hade gått bra när jag kom tillbaka på avdelningen. Jag kände väl också att jag var redo för att gå vidare med nästa steg. Igår (torsdag 23/6) skrevs jag ut från avdelningen, nu ska jag ha "semester" några veckor och sedan ska jag gå till dagvården. Känner själv att det hade nog blivit ett för stort hopp om jag skulle gå direkt till öppenvården någon gång i veckan. Nu får jag prova på det hemma själv någon vecka för att sedan få stöttning och hjälp i dagvården.

Det är iallafall rätt beslut att gå vidare nu känner jag, jag kommer att få fortsätta med att kämpa hemma. Det är en ständig kamp mot sjukdomen och den pågår hela tiden, men jag ska vinna den kampen - inte sjukdomen! Går emot och försöker utmana mig själv ofta, idag så åt jag rabarberkaka med vaniljsås och andra dagar är det glass och liknande. Jag är inte jätterädd för vad jag väger just nu eller om jag skulle gå upp något kilo till, har fortfarande något kilo kvar att gå upp. Jag är mest rädd för att jag aldrig ska sluta gå upp i vikt, att jag ska bli överviktigt och jättetjock. Men jag är samtidigt rätt så trygg i att vara hemma och har ju märkt de sista veckorna hur svårt det egentligen är att gå upp i vikt och behålla vikten. Men jag är lite rädd för att jag ska börja överäta, att jag inte längre ska bli mätt på vad som anses som en normalportion. Jag tänker väl så att avdelningen har gjort sitt nu, de har hjälp mig massor och jag hade aldrig kunnat komma så långt utan deras hjälp. Nu är det bara upp till mig att gå sista biten själv. Under min prövovecka har jag provat på att leva det "normala" livet, det liv som jag vill leva. Jag vill aldrig tillbaka till det sjuka livet där maten styr allting i livet. Numer ska mitt liv styras av sociala och trevliga relationer och maten ska bli en naturlig del i det.

Det ska gå bra för mig!!
Tusen kramar allihopa och vi måste fortsätta kämpa vidare