Tankeställare

Nu är julhelgen över, har varit en kanonbra jul för min del på många sätt. Jag fick nämligen en helt underbar julklapp av mina föräldrar, en digitalkamera. Har använt den flitigt i resterande del av helgen :)

Samtidigt har det varit tufft under helgdagarna. Jag har haft svårt med matrutinerna kring dagarna, tider som förskjuts mm har gjort att Äs rösten har fått stort fäste under dessa dagarn. Igår firade vi jul med en del släktingar och vi träffades vid ett tiden för att äta julbord och så. Under dagen igår så åt jag frukost (vilken nog inte var stor eftersom jag inte visste hur resten av dagen skulle vara), sedan var det julbord runt två - tiden. Åt rätt så hyfsat av julbordet men inte så att uppväger resterande del av dagens missade måltider. Blev sedan en knäckemacka runt fem-tiden när de andra åt risgrynsgröt. Jag har aldrig gillat (eller ätit risgrynsgröt så det var inget som har med ätstörningen att göra) När jag kom hem på kvällen sedan blev det två knäckemackor och en stor apelsin. Inser ju själv att hur även om jag åt mycket på julbordet så finns det inte en chans att jag åt tillräkligt igår. Varje sån dag som går där rutinerna inte kan hållas stenhårt gör att Äs får ett större fäste hos mig. Måste vara noga med att försöka hålla mina rutiner under dessa lediga dagarna. Vad som var positivt med gårdagen var att jag berättade för några fler i familjen om beslutet att lägga in mig i Lund efter nyår. Inser efter dessa dagarna hur viktigt det är och att det är rätt beslut för mig att ta, jag fixar inte detta själv och jag behöver mer hjälp än vad jag har nu

Vad jag mer upplever som jobbigt är att de nära och kära runtomkring en, exempelvis mina föräldrar. Jag vet hur mycket jag skadar dem, hur oroliga och maktlösa de känner sig inför min sjukdom. Samtidigt känns det tungt för de förstår verkligen inte hur jag upplever det ibland. De tror ibland att det bara är en som en dålig vana som jag behöver bryta eller att jag bara behöver lära mig hur en normal matdag ser ut... Det ligger ju så mycket djupare än så, hur mycket jag ska äta under en dag har jag nog rätt så bra koll på. Svårigheten är ju snarare att sätta i sig den mängden mat eller sätta i sig "onyttig" mat. Misstolka inte mig nu, jag är är så tacksam för all hjälp och stöttning jag får av mina föräldrar. De är helt underbara som ställer upp och hjälper mig. Vet inte om ni andra ibland också upplever samma som mig - att de förstår inte vad man själv går igenom.

Lite tankar och funderingar nu på eftermiddagskvisten :) Måste säga att jag börjar bli sjukt oroad över att jag kommer att ha gått ner lite när jag ska ner och väga mig på torsdag. Det positiva är att jag har några dagar på mig att försöka ta igen det jag har missat under dagarna. Kämparandan måste komma tillbaka!
Kramar

Har satt i nya tag idag, men det är tungt nu...